För vem är tysk litteratur för svår?

Artikeln har redan tre år på nacken men den är alltjämt högaktuell, även om jag absolut kan urskilja och känna av en viss förändring åt det positiva, att branschen blivit en smula öppnare och mindre dömande mot tyskspråkig litteratur. Svenska språket tål och klarar och hanterar långt mycket mer än vad gemene man och förlagsfolket tror, och jag undrar: råder samma antipati och förinställda obstinata inställning mot låt säga kinesisk eller rysk litteratur, är den också för svår och måste så att säga förenklas och tonas ned, krävs det att man trasslar och slätar ut även den så att språket blir mer "lättillgängligt" och "mindre krångligt och tungt"? Om inte – vad är det då vi talar om, egentligen??

Det är Fredrik Agell som skrivit artikeln som är på pricken:

http://tidskriftenrespons.se/article/bilden-av-tysk-litteratur-som-svar-hammar-introduktionen-i-sverige/

Tysk facklitteratur hävdar sig väl i Sverige, men ny skönlitteratur har svårare att hitta hit. Introduktionen av den har alltmer övertagits av små förlag som står inför flera svårigheter. Kunskaperna i tyska har försvagats och den tyska litteraturen har blivit svåröverskådlig, men framför allt avskräcks svenska läsare av den grundläggande uppfattningen att tysk skönlitteratur alltid är så svår. Det finns en ny litteratur som skiljer sig från detta.

 

22 Jun 2016